Allt är fuktigt. Årets folkmusik- och visfest på Gammlia bäddades in i ett tunt regn. Publiken bestod av riktiga hjältar som satt sig igenom dryga fem timmars spelningar.

Hjältar var också festivalarrangörer och tekniker som genomförde allt utan kortslutning. Och vi fick vår alldeles egen hjälte, ”drängen” i Wallmarksgården, som pysslade om oss, höll igång brasan, kokade kaffe och och satte upp tak över scenen när vi blev bekymrade över instrumentens väl och ve.

Vi klarade oss ganska bra. Man blir glad och inspirerad när man tittar ut över publiken som ler i regnhuvorna. Ännu mer så när tjejerna i Midnattssol dansar in till vår musik. Så duktiga och vackra! Om ni missade oss den här gången så kan ni vara lugna, vi har planer för framtiden…

Ja, det är väl bara att inse att sommaren går mot sitt slut. Men som Strindberg säger: ”Hösten är min vår, ty då öppnas teatern igen!” En och annan spelning har vi nog på lut och vi lurar på en konsertfest då vi kan samla båda våra samarbetspartners Midnattssol och Svensk Peppar under ett tak. Mer om detta längre fram!

Till Åbo kom vi ganska tidigt på måndagsmorgonen, yra av för lite sömn och ännu uppfyllda av allt som hänt på Åland. Vi rekognoscerade staden och första spelplatsen: Café Sirius vid Stadsbiblioteket. Innehavaren, Stefano, var varmt välkomnande och bjöd oss på en god pastalunch. Alla höll tummarna för att vädret skulle hålla i sig så att vi kunde spela på caféets och bibliotekets innergård.

Vädret var mulet men varmt och fuktigt, vilket skulle visa sig vara temat för våra dagar i Åbo. Så småningom fick vi checka in på det lilla, lilla hotellrummet där vi vilade ett par timmar innan det var dags för dusch, rigg och soundcheck.

Det blev en fin spelning och innergården erbjöd en skön ljudmiljö där vi bara behövde förstärka det akustiska ljudet litegrann. Cafégästerna blev väl lite förvånade men verkade gilla oss, och det strömmade till nyfikna från gatan. ”Svarta ögon” gick hem bland finnarna, trots den svenska texten. Och Stefano var jättenöjd.

Eftersom vi hade blivit bjudna på så mycket mat fram till och med nu så tyckte vi att vi hade råd att bjuda oss själva på något gott. På rekommendation från ett par av Stefanos anställda gick vi på restaurang Rhino som serverar nepalesisk och indisk mat. Flera av oss är älskare av indiskt men nepalesiskt hade vi inte provat tidigare. Vi beställde alla olika rätter och smakade av varandra. Åååh så gott! Kryddningen är mycket sofistikerad och det är grytor som fått puttra på ett antal timmar. Missa inte detta ställe om ni åker till Åbo!

För att smälta maten tog vi en långsam promenad utefter Aura å. När vi hade krupit ner i sängarna hade vi högläsning ur Kalevala för lata.

Nästa dag var det dags för konsert hos Selma & Nils, en liten konsthantverksbutik med inriktning på återbruk samt café. På väg dit gjorde vi ett litet musikaliskt nedslag på gågatan. Vi hade inte kollat reglerna för gatuunderhållning och när vi såg två poliser blev vi lite nervösa. Men de stod bara och lyssnade en stund.

Det kom många gäster till Selma & Nils, mycket tack vare att vi hade fått förhandsreportage i både Turun Sanomat och Åbo Underrättelser. Det var trångt och svettigt men en jätterolig spelning! En man försökte verka oberörd men så lyfte han på glasögonen och torkade bort en tår… Eftersom detta var en gratisspelning så skickade vi ut hatten, och publiken var väldigt generös! Skivor sålde vi också!

Så var turnén över efter några intensiva och roliga dygn och allt som återstod var att bila upp genom kustsocknarna och ta färjan över kvarken. I Vasa möttes vi av solen och den följde oss hem till Umeå.

Efter en lång dags resa från Umeå möttes vi av den varmaste gästfrihet hos arrangörerna till Geta poesi och visa. Vi blev inkvarterade hos Anders och Gunilla i Östergeta – men först ville vi hinna med att bevista ett arrangemang. Vi blev skjutsade av Karl-Erik som presenterade sig som fiskare men som sedan visade sig också vara diktare!

I en vacker loge på Dånö fick vi en entimmesversion av Romeo och Juliet av och med Nicklas Lantz. Nicklas och Shakespeares eviga kärleksdrama fick oss att glömma reströttheten!

Ålands skönhet omgav oss. Festivalarrangörer och artister samlades till mat och mingel hos våra värdar. Ett dopp hanns också med innan vi somnade. Somliga vaknade av nattens åska och störtregn, och därmed hade det hotande vädret gjort sitt.

Så var det vår tur. Scenen var en öppen plats mellan några gamla båthus på Isaksö. Festivalen hittar de vackraste platserna till sina arrangemang! Soundcheck och rep drog lite ut på tiden, men lunchen anlände till oss i precis rätt tid. I Geta har man aldrig något bekymmer för mathållning!

Vårt program hade rubriken ”Balkanrytmer och Kalevala för lata”. En modern Kalevala framfördes av Anders Larsson, skådespelare, dramatiker och poet. Mycket underhållande och dråpligt, och på något vis verkade våra framträdanden passa ihop!

Men hur ofta får man en recension i form av en sonett? Direkt efter konserten äntrades scenen av Erik Andersson, professor i svenska vid Åbo Akademi. Vårt och Anders Larssons program sammanfattades således i en alldeles pinfärsk sonett!

Festivalens gästfrihet ville aldrig ta slut. God mat och trevligt umgänge fanns att få hemma hos Kim och Marianne som bor i huset vid den blå ängen och den blå traktorn. Vi sjöng för varandra och med varandra till sent på kvällen. Men någon gång måste man säga adjö och vi packade in oss i bilen för att vila några timmar. För i vargtimmen skulle vi ta färjan mot Åbo.

Vi körde genom skogen mot Långnäs. Plötsligt tog vägen slut och vi var framme vid bilincheckningen. Vi som var vakna fick se hur färjorna gled in som rymdskepp mellan träden.